Så stolt mamma…./li5na

Min dotter är så otroligt duktig på sitt instrument. Tycker jag alltså. Det är väl min plikt som mamma att tycka så, eller?

Hon började spela för 2 år sedan. I början lät det olidligt. Trodde aldrig att jag skulle vänja mig.

Men nu. När hon övar inne på sitt rum blir jag nästan tårögd och när är med på hennes lektioner eller ser henne på konserter så är jag så vansinnigt stolt. Hon är slö på att öva. Tyvärr. För hur bra hade hon blivit om hon hade lagt ner lite mer tid? Hennes musiklärare säger att hon är en av de bästa på musikskolan, trots att hon inte har spelat så länge. Hon är lite som jag när jag gick i skolan. Dottern alltså. Har lätt för att lära och behöver inte lägga manken till och plugga. Nej, jag var aldrig ett musikgeni 😦 ´

Det räcker med att hon hör en melodislinga som hennes fröken spelar, så kopierar hon den exakt. Just nu håller de på med Vivaldis De fyra årstiderna.

För man kan väl få vara så där odrägligt, uppblåst stolt som mamma ibland? 

4 kommentarer mars 30, 2011

Snart 40…/li5na

Någon gång senare under året kommer jag att fylla 40.

Det är väl meningen att man ska vara vuxen vid det laget? Jag känner mig inte vuxen. När jag fyllde 30 så var det kul. Man var väl rätt vuxen, men samtidigt rätt ung. Jag vet inte om jag är ung längre. jag ser alla på jobbet som jag gillar att umgås med. De unga, vackra. Jag känner mig som dem så ofta. Åldersmässigt alltså. Men så inser jag att de är i 25 års åldern. 15 år yngre än jag!!!

Härom veckan var det en tjej (kollega) som undrade hur gammal jag var. Jag svarade att jag är nog gammal nog att vara din mamma. Det trodde hon absolut inte. Hon såg mig som i åldern 27-28 nånstans. Tackar för den! Själv var (är) hon 19. Jag kan de facto vara hennes mamma.

Jag börjar se de grå hårstråna, rynkorna, alla celluliter. Jag ler och försöker förneka allt, men innerst inne gör det ont. Är livet förbi nu? Jag, som inte ens vet vad jag ska bli när jag blir vuxen.

Bland många skådespelerskor och även här i bloggen, finns det fantastiska kvinnor över 40! Det är ju då de börjar få lite erfarenhet, pondus, riktigt skönhet, mogenhet. Som man skulle jag lätt kunns falla för en riktig kvinna i den åldern. Men inte jag. Jag känner att jag skrumpnar. Att jag blir gråare. A nobody.

Men mäns ålder då? Nu har jag ju en kärlek i mitt liv, men om det inte var så? En 25 åring? Nej, inte att leva med, men kanske att leka med? Någon som får mig att känna mig uppskattad och attraktiv. Men för att bli riktigt attraherad av en man i dagens läge så söker  jag nog en mogen man. I min ålder. Nån som har ett hemligt djup som kommer av livserfarenhet. Nån som vet att livet inte alltid är så lätt, men som kan uppskatta det goda i livet.

En önskelista?

Ok. Vi börjar  med de orealistiska drömmarna:

En kontantinsats till ett hus

En utlandsresa med mina barn (Och/eller min Älskling)

En långweekend på spa

En omstyling av någon som är brutalt ärlig

Den mer rimliga:

Nånting som mina barn har gjort

Ett gott vin

Fina underkläder

En vecka helt utan problem

Nån som vill/kan fixa alla fel på min bil

Tid. Mer tid med mina barn. Med tid för min Älskling. För mig själv. För att motionera. För att dansa. För att älska. För att leva…………

4 kommentarer mars 30, 2011

Skakar……../li5na

Jag brukar ha det tufft nog att fixa barnvakter till hela vecka.

Nu var det färdigt till veckan och jag kunde andas ut.

DÅ händer det som ofta händer då det är min vecka! Surprise! Dottern skulle ha en musikkonsert (hon spelar alltså ett instrument) som jag inte hade fått någon som helst information om.

Jag blir så jävla förbannad! rent ut sagt.

För nån vecka sen fick jag lite förhandsinfo från musikläraren om att hon ”om nån vecka” skulle spela. Mycket riktigt. Barnens far hade fått hem papper om när, hur, var etc. Men om det händer saker under min barnvecka kan det väl kanske vara lämpligt att jag får reda på det? Eller?

Blir stortokig på sånt här. Jag och exet har en rätt bra relation, speciellt när det gäller barnfrågor. Men jag kan inte räkna alla gånger då jag har fått ett telefonsamtal på kvällen ”Jo, du, sonen ska till tandläkaren imorgon.” Eller: ”Just ja: de skulle ha med den boken till skolan. Den ligger hemma hos mig. Kan du hämta den?”

Varför kan vi inte boka tider till frisörer, tandläkare etc under de veckor som är hans resp. mina? Jag har påtalat det här igen och igen och igen. Jag vill INTE ha såna här överraskningar. Jag måste ha en chans att planera mina veckor med brist på barnvakter och konstiga arbetstider.

FAN, FAN, FAN!

När jag blir så här irriterad så fräser jag åt barnen. Jag vet att det är fel, men de får ta smällarna, tyvärr. Samtidigt som jag försöker förklara att jag inte är sur på dem. Älskar dem. Men mamma är inte på bra humör just nu.

Och så börjar jag frysa.Frysa och må pyton. Jag vet inte… Tror att det kanske är rester från den tiden för några år sedan som jag var utbränd. Då blev jag hysterisk så fort jag inte hade stenkoll på allt.

O, så nu har jag styrt om allt med barnvakten, sett till att barnens morfar fick veta om konserten och nu lagt barnen. En het kopp te kanske både kan lugna mig och värma mig…..grrrrrr….

2 kommentarer mars 29, 2011

1 år och 4 månader senare…/li5na

Igår lämnade jag min Älskling för att påbörja min normala ”mammavecka” igen. Fick tillbaka mina barn på kvällen. Det är ju så härligt att få stoppa ner dem i sängarna och lite senare gå runt och höra dem småsnarka.

MEN… När jag slutade jobbet igår kväll och var på väg hem fick jag ett sms. ”Går fortfarande med ett leende. Tack för en underbar vecka:-)”.

Me like…..

8 kommentarer mars 28, 2011

Energitjuvar…/li5na

Har en kollega som jag tycker väldigt mycket om. En kvinnlig alltså. När hon är på det humöret så är hon vansinnigt rolig.

Men till 95% av tiden så… känns det bara som om hon suger musten ur alla som hon umgås med.

Om jag sätter mig brevid henne vid lunchbordet och frågar hur det är så får jag tillbringa hela min matrast med att höra på alla henes problem angående arbetstider och sysslor, barn, hus och skitsnack om andra kollegor.

Det är jobbigt. Eftersom hon kan vara en sprudlande go kvinna.

Ok, man kan inte vara jublande glad hela tiden. Men hon är så fruktansvärt negativ. Och givetvis är hon inte världens bästa på att lyssna, så om någon annan någon gång skulle må dåligt så kör hon fullkomligt över denne med sina problem.

Jag överväger allvarligt om jag ska försöka undvika henne i fortsättningen. Trots att jag gillar henne.

För oftast är jag faktiskt på ett strålande humör. ( Det kanske inte verkar så, men det är ju här i bloggen som jag får skriva av mig.) Men hon drar ner humöret.

En energitjuv.

Behöver omge mig med såna som kan lyfta mig. Som jag vet är äkta. Människor som värmer hjärtat med solstrålar. Som får en att hoppa jämfota av glädje. Som ger ett lugn och ett leende på mina läppar.

Ska påbörja jakten på levande solstrålar……………

6 kommentarer mars 27, 2011

En helt vanlig, tråkig lördag…/li5na

Lördag med barnen.

Vad gör man då?

Tja, första ungen var uppe kl 0600.

Igår när jag ringde frissan så hade hon EN ENDA tid kvar idag och jag skyndade mig att paxa den. Annars skulle dottern halshuggit mig. Och det med rätta. Har lovat henne så länge att kapa hennes slitna toppar, men det har alltid slutat med att jag inte haft råd. Har egentligen inte råd nu heller, men jag prioriterade henne nu. Så hennes toviga, trassliga slitna hår fick sin gamla status i form av ett blankborstat, honungsblont hårdraperi.

Minstingen såg nån svindyr leksak som han ville ha, men ok. De är alla duktiga på att spara sina veckopengar så då tycker jag att de ska få göra (nästan) vad de vill med pengarna. Inhandlade lite energisparlampor på IKEA. Nån korv i magen för att klara sig.

Hem till syster för nån timme tidsfördriv med lillkussen.

Väl hemma så var det nästan middagsdags, men jag hann byta en massa lampor först. Sen lövbiff, kryddsmör och rårakor. Högsta betyg från trollen. En kompis ringde och vi snackade medan terroristerna kollade på barntv. Sen har det blivit lördagsgodis och tv för hela slanten. Även deras stackars mor tillät sig själv ett glas vin.

Eftersom det är mest skit på tvn så sätter jag mig här framför mina cyberbekanta.

Inte nån speciellt spännande lördag, men vad ska jag göra med barnen här? Ut och partaja? Nej, jag fått mitt mys i morgon när jag åker till skogen… 😉

Kram på er

4 kommentarer mars 19, 2011

Hört på radion i morse:…../li5na

”Antalet unga i Sverige som inte kan betala sina skulder, ökar………………”

Jag visste det!

Jag är ung!

JAG ÄR UUUUUUNNNNNNGGGGG!!!!

:-p

Add a comment mars 18, 2011

Det funkar inte längre…/li5na

Håller på att bli knäckt av min ekonomiska situation.

Jag skulle så gärna vilja att nån kommer hem till mig, kollar igenom hur jag försöker få mina månader att gå ihop och berättar för mig hur jag ska göra. inns det någon sån? Lyxfällan? HA! Det handlar inte om lyx i mitt liv. Det handlar om att få mat varje dag jag har barnen.

Jag har inte ens vågat räkna ihop räkningarna den här månaden. Jag vet att de överstiger mina inkomster. Att tillfälligt låna av nån? Jamen, jag kommer ju ändå inte att komma ikapp så att jag kan betala tillbaka, utan måste bara låna för att täcka mina skulder varje månad.

Blev just påmind om att min mamma fyller jämt om ett par veckor. Jag har knappt mat för dagen. Hur fan ska kunna köpa något fint till henne.

På papperet tjänar jag väl hyfsat. Men hyran är stooor. Vill köpa hus men vågar inte ens söka bolån för jag är övertygad att jag tjänar för lite och har ingenting sparat. Mina räkningar innehåller inget lyx utan jag har dragit ner på allt sånt. Maten varannan vecka då jag har barnen är under existensminimum.

Som salt på såren fick jag nu Fordonsskatten. YIPPIE!!!

Jag vill inte leva så här. Jag behöver inte leva ett lyxliv. Bara känna att jag inte har ont i magen varje månad. Bra veta att om jag verkligen vill ha något så kan jag spara ihop till det inom några månader. Just nu har jag inte en chans.

Jag vill bara sticka huvudet i sanden och aldrig mer titta upp. Jag ligger vaken om nätterna och gråter. Känner tårarna bränna under ögonlocken under dagarna. Jag ser ingen mening (förutom mina barn) att vakna mer. Det känns som om jag sjunker bara djupare och djupare ner i gyttjan. Vet inte om jag har kraft nog att komma upp……..

10 kommentarer mars 16, 2011

Nu räcker det!…/li5na

Såg bensinpriset gå upp till 14:04 kr idag.

Är det inte nog nu? Var det inte alldeles nyss som de inte trodde att priset skulle kunna gå över 9:99 kr för det skulle inte datorerna eller pristavlorna kunna hantera? Vad har hänt sedan dess?

Jag vet inte vilka som är orsaken till detta. Regeringen, bensinbolagen eller andra. Orkar inte ens bry mig.

Javisst, varsågod och kom nu med politiska inlägg. Men ärligt talat tror jag inte att priserna rasar flera kronor bara för att vi röstar på parti A, B eller F.

Jag bodde i Stockholm ett tag i mitt liv. I den åldern då man kunde ha körkort. Men jag tyckte att det var onödigt. Pendel, tunnelbana och tåg fanns ju. Och dessutom så kostar det ju bara dyra pengar att parkera där.

Nu har jag bil. Jo, jag har haft körkort och bil i många år. Vilken fånig kommentar! Fy på mig!

Jag behöver min bil dagligen. För att fixa en vanlig dag med bara buss så skulle jag börja åka med ungarna till skolan kl 7 trots att jag börjar jobba kl 10. Och då bor jag ändå i en mindre stad.

Tänk då på dem som bor på den riktiga landsorten. Där det kan vara kilometrar mellan grannarna.

Hur långt kan det gå egentligen? Berätta för mig hur jag kan protestera? Dessvärre kan jag inte sluta köpa bensin.

Fan ta dem dessa bensinjättar!!!!!!!!!

4 kommentarer mars 8, 2011

Upp eller ner?…./li5na

Hmmm….

En bra vecka. Med barnen alltså. Mina barnveckor är baserade på hur många bråk vi har och hur mycket vi hittar på tillsammans. Sportlov. Jag hade världens samvete för att de skulle få gå på fritids 4 dagar. Jag måste ju jobba! Hur kan alla andra vara lediga så att barnen kan vara hemma på alla lov?

Nu blev det ju så att de bara behövde vara där 2 dagar efter allt pusslande.

De har varit hos sin mormor och lillkussen. De har varit hos min Älsklng (där de trivs riktigt bra).

I går var det personalfest. Jag hade skirvit upp mig för att jag älskar våra fester. Men klädseln var ”Gala”. Hade absolut inga pengar till att hyra balklänning eller nåt i den vägen. Jag som skulle kunna springa omkring i såna klänningar hela dagarna. Men vartefter dagarna gick så lät det som om alla tonade ner klädseln lite. De skulle klä sig snyggt men inte långklänning. Jag hade köpt ett par nya jeans. Skulle jag kunna kombinera dem till nåt läckert? Är inte en sån som går på fest i jeans annars. Aldrig. Nåväl, kände mig ”sådär” när jag åkte dit.

Väl där var det några få som hade jeans på sig. Max 10 pers. (Då var vi väl ca 130 st där.) De andra vackra, smala, långbenta 20-åringarna var otroligt vackert klädda. Det var till och mer 4 tjejer som kom i balklänningar!!!

Åh, jag hade velat vara en av dem! Kände mig grymt malplacerad.

Maten var bra.Lokalerna likaså. Bra priser på alkohol. Bra musik. Kände mig ändå nykter och kom hem rätt tidigt. Det var en bra fest. Helt klart. Synd bara att jag inte var tillräckligt dressad.

Idag har vi varit på bio. Jag och kidsen. Trassel. Den var superbra.

Så veckan har varit bra. Men på nåt sätt känner jag mig ändå lite ledsen. Sorgsen. Vet inte riktigt varför.

Barnens far ska vara bortrest några dagar så barnen ska bo några dagar extra hos mig. Det känns skönt. Men jag saknar min Älskling. Nåt så makalöst. Vill bara krypa ner i hans famn och få känna mig trygg.

Add a comment mars 6, 2011